När jag blir stor ska jag bli: kär.....

Den dagen jag blir stor (om många år vill säga), vill jag träffa någon att dela vardagen med. Någon som jag blir riktigt, riktigt kär i och så kan vi leva lyckliga i alla våra dar...... 





"-..If you see the wonder of a fairy tale
You can take the future even if you fail
I believe in angels
Something good in everything I see"

Jag är en person som ofta saknar, men inte på ett sorgligt sätt. Mer ett sätt där jag ser tillbaka på något som varit, saknar det men vet samtidigt att det är hög tid att blicka framåt, och det trivs jag med.

Ofta saknar jag materiella ting som är typiska för den period som jag blir nostalgisk av att tänka på. Jag saknar exempelvis min moppe, som för mig tillbaka till tiden som 15 åring, högstadiet och allt roligt (och förbjudet) vi gjorde under den tiden. Jag saknar den röda lilla toyota corollan som min syster gav/lånade ut till mig precis när jag tagit mitt körkort, den påminner mig om student-tiden och sommaren som nybliven student osv.

Faktiskt så saknar jag även min nokia 3310 som jag kunde tappa i asfalten flera gånger om, bara att själv montera ihop delarna igen och den fungera felfritt. Inte som nu, börjar tröttna på att behöva vakta iphonny med mitt liv!  

Jag har försökt blogga nu i en halvtimme. Jag skriver ihop långa inlägg, bestående av enbart ordbajsande kring mina tankar som snurrar i huvet, sen raderar jag. Börjar om på nytt, och raderar. 

Så nu skiter jag i det...

Mina tankar håller jag till vidare för mig själv och säger nu god natt efter en skön torsdag! 

Jag har spenderat eftermiddagen hos mamma och pappa. Mamma beställde massa kläder på internet och jag fick slänga med ett "hemma-gym-set" (rosa va det också). Tack mamma!
Medan vi var upptagna med datorn stod pappa vid spisen och stekte ett helt lass med pannkakor som han och jag sen delade på. Mamma är visst inget fan av pannkaka och åt istället en kycklingsallad.

Nu fyller vi min bil för att åka och träna. Kanske kan man bränna bort en pannkaka iaf?

Vi hööörs!

Jag har egentligen grymt många favoritplatser.

Men för tillfället måste den absolut främsta vara min lägenhet, och då främst sovrummet med min säng i fokus! Med sin 180 cm bredd, två täcken och sex dunkuddar sopar den just nu banan med alla andra platser. 

På en tät andra plats kommer min bil, kombinerat med sol, solglasögon och hög musik finns det ingen annan plats jag trivs bättre på än just där! 

Jag är (som jag nämnt i tidigare inlägg) rädd för att flyga och föda barn.
Jag har även en sjuk fobi för hajar och andra stora fiskar.

Annars så finns det inte så mycket som jag är rädd för, förutom att förlora nära och kära så finns det inget jag kan komma på för tillfället!

Jo, en sak: Jag är konstant rädd att tappar min iphonny i marken och spräcka henne! Usch.

Kicken brukar alltid säga till mig att: "jag vet att något är skumt när du inte bloggar!".
Och lite ligger det nog i det påhoppet, igår va en skum dag. Fast på ett bra sätt! Jag spenderade den bara med folk jag tycker om och gjorde bara sånt som gör mig glad.
Men ändå, något stämde inte en helt vanlig söndag och rutinerna måste ändras..
Tur att jag hade Dani konstant vid min sida, på så sätt hölls jag i alla fall flytande, och skrattande. Hjärta!

Nu ska jag sova. Trött och nattmössan på!

Hejsvejs!


"-..heaven can wait, we're only watching the skies."

Jag blir ofta väldigt arg, väldigt glad, förvånad, ilsken, road, irriterad och liknande. Jag har väldigt mycket känslor som rör sig i min kropp (även om jag kan va dålig på att visa endel av dom). Men jag gråter väldigt sällan pga känslor jag själv ställs inför. Blir jag ledsen visar jag det hellre med att bli arg, det är mitt sätt och jag hanterar ilska bättre än ledsamhet.

Däremot gråter jag alltid till tv:n. Diverse serier, filmer, till och med reklamer framkallar tårar direkt.
Speciellt biggest looser och framförallt Vänner (sista avsnittet är outhärdligt), det är dom värsta. Men i sanningens namn gråter jag till det mesta i rutan. Blödig jävel, så länge jag gråter för andras skull, och inte min egen!




Sist jag grät var dock för 3 veckor sen när jag vakna upp hemma hos Dani efter en blöt kväll. Jag skratta så mycket åt hennes brutalt roliga skämt så tårarna spruta å kanske kom det en skvätt i brallan. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på allt vi drev om den dagen på hennes balkong, medan Bob och Micke mest antog att vi gick på något olagligt!

Jag har två stycken olika Malin i mina närmaste kretsar. Oturligt nog har båda relativt nyligen flyttat och ska idag ha inflyttningsfest i sina respektiva lägenheter. Krock!
Jag har tänkt göra ett tappert försök att dyka upp på båda, men inser att det eventuellt inte kommer funka. Hur som helst så var jag bokad hos Malin A sen länge, så det är där jag i huvudsak kommer husera under kvällen. Men Malin S (som jag förövrigt hjälpte med alla förbredelser igår) vore det ju så sjukt kul att hälsa på, så blir nog en tripp dit också...
Vi får se vart kvällen leder!
Sjukt kul kommer det ju bli. Jag menar, Malin x 2, kan det bli bättre? Skål!

Malin S



Malin A

Det mesta upprör, eller berör mig på ett eller annat sätt.
Jag har svårt att vara opartisk, ointresserad eller likgiltig över någonting överhuvudtaget.
Det är väldigt sällan jag använder meningen "det spelar ingen roll", och verkligen menar det. Jag använder bara den meningen när jag är för lat för att ta ett beslut.

Men det mest i nyhetsväg upprör ju mig precis som det upprör de flest; misshandel, pedofili, krig, livskriser m.m. Men främst blir jag mest upprörd över ens egen maktlöshet, gällande detta.... Blir arg när jag tänker på det!

Annars blir jag i min egen vardag upprörd över det mest. Men främst över puckade människor och min egen slarvighet och att jag är så fruktansvärt virrig jämt...

Det där med att "jag ångrar ingenting".... det är inte riktigt min melodi. Jag har en lång, lång lista på allt jag ångrar att jag gjort.
Men jag kan kort och gott sumera det med att det mesta jag gjort som skapat ånger, är relaterat till aktiviteter jag ägnat mig åt med en stor mängd alkohol rusande genom blodet.

I nyktert och städat tillstånd finns det inte mycket jag ångrar.
Eller jo, jag ångrar faktiskt att jag hoppade av länslaget i fotboll när jag var 15 år. En gratisbiljett till slutlägret i Halmstad tackade jag fet-nej till. det kan jag ångra idag när man är en avdankad föredetting.
Tack för mig.

Kan någon utomstående någonsin förstå vad som rör sig i huvudet på en annan människa? 

Än en gång är jag lite ur fas, men jag älskar känslan av att inte ha någon som rycker mig i ärmen och ber mig bli som förrut.
Kanske springer jag lite för fort för tillfället, men jag är inte intresserad av att hitta min väg tillbaka. Jag är bara i behov av att för en gångs skull, få reda ut något alldeles ensam.
Kan det vara ok att känna känslan av total avslappning i en tillvaro byggd på förändring?




"-..det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen"

Jag går ju ofta runt i min egen värld, en värld jag skapar där mina drömmar står i centrum. Inte som att jag lever i min "dröm-värld". Utan snarare att jag skapar avstånd till omvärlden för att ifred få fundera över mina drömmar.
I princip alla mina drömmar rör sig om vardagliga ting. Såsom resor, speciella inköp, relationer, framtid och liknande.
Jag är på något sätt en person som bara kan drömma om saker som ligger inom räckhåll. Jag gillar inte att drömma om saker som för tillfället inte kan bli verklighet.
Men när jag ibland släpper på verklighets-spärrarna, kan vilka drömmar som helst bubbla upp till ytan, men dom är på tok för privata för denna blogg. Sorry!

Vi kom till Karlstad på torsdag eftermiddag, vi fick se Fridas och Mathilda K:s ruskigt fina lägenhet. Sen gick vi ner på stan (1 ½ minuts promenad). Vi satte oss på en uteservering och drack öl i någon timme. Sen drog vi hem, käkade god köttfärssås och spagetti som Mäster-kocken Frida hade lagat innan. Drog lite smink över fejjorna, bytte kläder och började blanda drinkar. Mycket prat, skratt, endel dans och massa glädje, jag gillar't!
Vi gick åter ner på stan för att besöka en krog. Spenderade någon timme där och drog sedan hem och fylle-käkade, alla fyra!
Mathilda va tvungen att skriva tenta på morgonen så vi andra tog oss ner på stan vid lunch för att äta bakis-mat på BK och shoppa endel.
Så jävla sköna dagar, jag är riktigt glad att vi kom iväg! Karlstad är underbart!






Frida återupplever gammla minnen (hon har jobbat som brevbärare en lång period i livet)
Kicki är mest glad att hon äntligen hittat en brevlåda hon faktiskt når upp till!


Kicki har dött och hamnat i sko-himmlen.


Hejdå Karlstad och Friday, för denna gång!

före...


under...


efter..

Jag har tvättat hela morgonen, åkte en sväng till erikslund och köpt (mer) hobbyfärg, och gjort klart mitt pågående projekt. Vad är det med mig och göra projekt av precis allt?
Jag blir rastlös av att inte ha något på gång. Vad ska jag göra härnäst? Ska iaf lägga upp bilder så ni får kika vad har gjort.

Nu ska jag jobba! vi hörs-



"-..just like before."

Bilder från helgens bravader.