Veckan som började med katastrof avslutades ändå storstilat på bmb igår och med filmmaraton idag, en skön LEDIG helg!
Min katastrofala måndag som kickade igång veckan och följande onsdagen då helvetet bröt löst tog några dagar att återhämta sig från.
På måndagen gick jag ut med soporna, inga problem tänkte jag. Men så fel jag hade. På onsdagen vaknar jag upp med en plötslig och total flashback då jag inser att i en av soppåsarna låg en liten "krogen-väska", mitt smink och framförallt K A M E R A N! Panik! Sprang ut och försökte rota i soporna men förstår efter några minuter att jag inte når soppåsarna från det lilla fyrkantiga hålet. Kastar mig i bilen och styr mot jobbet där jag greppar vår stora nyckel som öppnar hela sopskåpen. Letar och rotar dom följande 10 minuterna. Inget återfunnet. Börjar grina och sätter mig bakom ratten för andra gången. Då hör jag ett välkänt "piiiip piiiiip piiiiiip" sådär som det låter när sopbilen backar upp för att tömma diverse skit från sopskåp å rum. Stackars sopgubben ser mig, en blond söndergråten 20 åring närma sig. Och jag beskyller honom inte för den rädda uppsynen han påvisa. När jag sedan storgråtandes får fram något om "kastat..... smink....kamera.....vit....vingåkerpåse....hitta....ring iså fall" Varpå den underbara sopräddaren avbryter pågående soptömningen och åker mot de aktuella skåpen.. Vi hjälps åt att leta igenom tre sopskåp. I det fjärde och sista skåpet har jag redan gett upp och står sur och ledsen vid sidan om då jag plötsligt hör honom kläcka "HÄR är en vingåkerpåse...!" Varpå jag sliter åt mig påsen och drar 5 sekunder senare upp min lilla svarta väska med allt innehåll i fint och helt skick. Tack du snälle sopgubbe som räddade min dag. Försökte visa min upskattning genom att kasta mig på honom i nått som tänktes bli en kram men blev nog mer ett strypnings-försök!

Samma eftermiddag går bilen sönder för 4:e gången på ett år och kostnaden landar på ca 4000 riksdaler som jag inte har.
Men som ja förklara för pappa senare, det här är en relativt vanlig dag och medans andra människor i detta läge börjat fundera på nackskott, lever jag vidare i vetenskap om att allt brukar lösa sig i slutändan. Det är bara vägen dit som brukar trassla till sig rejält.

Gårdagen va grym, Lets get lost tonight. Och ja, det blev vi. Kul var det. Men vad annars kan det bli när 15 brudar är i farten?


"...take my hand and we´ll make it I swear"

(bloggen ska uppdateras oftare så de här lååååååååånga inläggen undviks)