Jag vakna upp imorse, min första tanke; va jag på bmb i alla fall? Jag kände mig bakis, mascaran hade glibbat ihop sig och det va svårt att öppna ögonen. Känslan av att ha sovit en timme knockade mig och jag ställde om klockan. Men trots en halvtimmes sömn till är jag helt förstörd.
Den här veckans semester har gjort mig lat och bekväm. Att sen jobba 14 timmar helt plötsligt var inget bra avslut på slappar-veckan.

Jag har hämtat mina grejer från hm på morgonene, wohoo! Jag ska pimpa badrum medan pappa fixar vardagsrummet. Min enorma lampa från ikea ska upp (tack!) och en lack-hylla från samma affär. Men först ska jag jobba lite, nämnde jag det? Jobb?


"-..would you live each moment like your last?"