Jag har jobbat hela dagen. Det har gått bra, men på kvällen krascha jag totalt. Vad hände? Deprimerande nog gick jag runt i en timme och trodde de va måndag. Blev allmänt irriterad och känner mig otroligt låst och instängd, eller snarare inrutad i ett mönster jag inte vill följa.

Jenny och Daniel kom hem för 15 minuter sen, efter en vecka i Egypten och mamma och pappa åker i natt till Rhodos. Jag då? Jag har ingenstans att åka och framförallt; ingen att ens åka med.

Är det så här det känns? När verkligenheten kommer ifatt en, fäller ut ett stadigt krokben och springer förbi? Där ligger jag kvar på marken och fattar inte ens att jag ramlat. kul!


"-...I'm too tired to try."