Imorse stannade jag bilen med varningsblinkers. En farbror satt fast med sin permobil, halft ute i vägen vid ett övergångsställe. Tillsammans med en, också stannande grönsakshandlare, puttade vi på farbrorn så han kom över vägen. Han hade fastnat i en mindre snöhög och blev jätte tacksam för hjälpen. Det värmde.

Dagen har gått, ganska sakta, men den har gått. Nu ska jag iväg och hälsa på Kicki i det tillfälliga huset. Tänkte gå dit, bara 10 min gångväg. Men är jag för lat? jag vet inte än! Men jag vet att det är kallt ute och det kanske räcker som argument till att ta bilen? Sen är det fotbollsträning. God kväll!