Medan jag sitter och äter (sjukt sen) kvällsmat, har tänt ljus och glor på tv, så faller den första snön över stan.

Jag hade velat känna glädje över det, eller till å med ett "åh neeej" hade vart ok att känna.
Men att vara helt likgiltig känns jobbigt. Jag titta ut, såg att gatorna va vita..... och gick in å la mig på soffan igen. Så reagerar jag på det mesta. Vad är mitt problem?

Jag hoppas dock att snön ligger kvar tills imorn så jag å Donna kan leka lite på morgonpromenaden...