Jag drömde en konstig dröm i natt. Den innefattade väldigt många av mina närmaste. Men drömmen speglade dom alla på konstiga sätt. Eller rakt av ärliga sätt. När jag sen låg i sängen och analysera den i en halvtimme, inser jag att den drömmen bara påminde mig om mina verkliga känslor. Alla personerna fick plötsligt sin rättvisa bild när jag la huvudet på kudden och bara slappna av. Jag har tänkt så extremt mycket på relationer den senaste tiden, men försökt att framhäva det bra, många gånger tänkt att människor agerar utifrån deras egna förutsättningar, men att man trots allt vill folk väl. Men så simpelt och på endast tre sekunder ( dom säger väl att en dröm varar så kort tid?) så föll allt på plats. Endel kör sitt eget race, rakt av. Helt ok! Jag kan till å med va avundsjuk på dessa ibland. Själv är jag mer typen som kör mitt race, i samråd med dom jag älskar, gasar på för fullt men vet att det står folk bortanför mål-linjen som tar emot mig. Firar mig om jag vinner och tröstar mig om jag förlorar. Jag vill inte stå där själv, va nöjd över min insats men tvingas inse hur många jag kört över på vägen.... Rätt och slätt: Jag älskar att älska folk som gör det lätt att älska dom!