..när någon annan skräddarsyr sitt eget facit?


Jag sover, jobbar, äter. That's it!
Så känns det iaf, men jag vet ju egentligen att jag gör mer än så, eller?

Jag har aldrig upplevt den typiska "semester-ångesten". Den där känslan många beskriver innan man går tillbaka till jobbet efter minst tre veckors semester. Ångesten och uppgivenheten. Den drabbar mig inte, inte då. Däremot får jag lätt den där känslan av att sommaren är över, när efter-semester-jobbandet tar vid (även om det sker i mitten av juli). De där tankarna drabbar mig alltså först när jag klimatiserat mig på jobbet igen. 
Jag ser alla timmar med jobb, mörkare kvällar, kallare väder, mindre balkonghäng och inställda cykelturer till jobbet. Ledsamt!

Antagligen beror denna känsla på att jag endast hade en veckas semester i år. Jag ansåg inte att jag behövde mer, men handen på hjärtat; Jag jobbade på fyra olika ställen (under ett halvår i höstas och vintras då mina lediga dagar kunde räknas på en hand). Jag bytte jobb i februari, försökte banta ner till ett jobb men fortsatte extraknäcka på sidan om.
Jo, med mitt egna skräddarsydda facit i hand kunde jag nog tänkt mig en vecka till med bara slapp och slö.

Men så blev det inte, och nu är jag på väg till jobbet igen. Men lika glad är jag för det, för jag trivs verkligen på jobbet, lite vardagsgnäll får man faktiskt orda om ändå. Sådetså. God morgon!