Jag har låst in mig under kvällen, hämtat min favorithund, ätit min favoritmat och tittat på min favoritserie hela kvällen.
Med andra ord; Jag har hämtat Donna, ätit tacos och tittat på vänner.

Jag har även ägnat mig endel åt min nya (oönskade) favoritsyssla, att gråta.
Jag kan inte fatta att jag blivit så blödig. Jag gråter till allt, till reklam på tv, till överraskande vändningar i min bok, till nyheterna, jag grinar av fina gester, även en fin sång kan numer få mig på fall.
Idag grät jag till och med av en historia min chef berättade, den innefattade hästar, hopp-vägran och en diskussion kring djurs förmåga att visa känslor. Jag började halvt böla och vi fick byta samtalsämne...

..Och hur många gånger jag än ser den här scenen, så sätter den varje gång fart på mina tårkanaler och jag brister ut i en sån där jobbig gråt med snyftningar och andproblem, det slår aldrig fel.
Försök själv (man måste dock vara ett stort vänner-fan för att råka ut för gråt-syndromet..)