Jag har en syster som heter Jenny. Hon bor numera i ett radhus här i stan med sin kille och sina katter och lever ett relativt lugnt och stadgat liv. Vi är väldigt olika men har under åren lärt oss att det oftast är till våran fördel. Genom skratt, gråt, bråk och ren kärlek har vi någonstans på vägen förstått hur vi ska undvika det ena och utveckla det andra.
Hur som helst har hon alltid varit min absolut bästa vän, framför alla andra. Och jag kan inte tänka mig ett liv där jag inte hade henne vid min sida. 
Våran relation har bara vuxit sig starkare med åren och jag älskar min syster otroligt mycket. Det finns nog ingen ja unnar mer än henne, att vara så lycklig som hon är just nu!