Jag har riktigt många barndomsminnen. Jag å min syster har gjort grymt mycket kul, både med och utan mamma och pappa. Jag kommer ihåg semestrar vi vart på, bus som vi gjort, saker vi skrattat åt och leksaker vi haft. Därför är det väldigt svårt att välja ut just ett.

Men jag kan däremot välja ett specifikt minne som jag delar med Dani, som jag ofta berättar för folk för att påpeka att hon är den elaka och jag den snälla.
Vi var 8 år och lekte i hennes lekstuga, vi började bråka om någonting (antagligen om vem som skulle servera hamburgare i vårt lilla plast-hamburgestånd, ironsikt att hon nu är vegetarian.)
Dani låste in sig i lekstugan medan jag stod utanför och sura. Till sluta ville jag bli sams och knackade på dörren, ställde mig på tå för att kika in genom fönstret. Dani fick syn på mig och satte upp långfingret och skrek. Jag blev så ledsen att jag sprang hem till mamma och skvallrade, senare ringde min mamma till Danis mamma och Dani fick en tillsägelse.
Tänk att vi blev kompisar igen efter denna hemska händelse.

 


Jag å Dani, här i full fart med att bygga hinderbana åt våra hamstrar.