Jag är en person som ofta saknar, men inte på ett sorgligt sätt. Mer ett sätt där jag ser tillbaka på något som varit, saknar det men vet samtidigt att det är hög tid att blicka framåt, och det trivs jag med.

Ofta saknar jag materiella ting som är typiska för den period som jag blir nostalgisk av att tänka på. Jag saknar exempelvis min moppe, som för mig tillbaka till tiden som 15 åring, högstadiet och allt roligt (och förbjudet) vi gjorde under den tiden. Jag saknar den röda lilla toyota corollan som min syster gav/lånade ut till mig precis när jag tagit mitt körkort, den påminner mig om student-tiden och sommaren som nybliven student osv.

Faktiskt så saknar jag även min nokia 3310 som jag kunde tappa i asfalten flera gånger om, bara att själv montera ihop delarna igen och den fungera felfritt. Inte som nu, börjar tröttna på att behöva vakta iphonny med mitt liv!