Kan någon utomstående någonsin förstå vad som rör sig i huvudet på en annan människa? 

Än en gång är jag lite ur fas, men jag älskar känslan av att inte ha någon som rycker mig i ärmen och ber mig bli som förrut.
Kanske springer jag lite för fort för tillfället, men jag är inte intresserad av att hitta min väg tillbaka. Jag är bara i behov av att för en gångs skull, få reda ut något alldeles ensam.
Kan det vara ok att känna känslan av total avslappning i en tillvaro byggd på förändring?




"-..det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara, jag gav upp för länge sen"