Och dääär smällde det till.

Jag ångrar verkligen att jag skröt om att min årliga "vinter-svacka" inte hade kommit. Ett tag hoppades jag nästan att den för första gången skulle utebli. Men nej, lagom till första advent kom den som en smäll på käften.

Jag sover och vill inte gå upp, jag äter men vill inte ha, jag jobbar och vill inte gå hem, jag tittar ut utan att längta efter promenad. Jag umgås utan att va där. Jag pratar utan att tänka efter. Jag vill bry mig, men har slutat. Helt jävla likgiltig och jag hatar det.

Jag vet att det bara är en period. Min kropp reagerar likadant varje år. Jag är inte bra på att anpassa mig till mörker och kyla helt enkelt. Jag gör det, men det tar bara lite längre tid...

Nu MÅSTE jag gå upp!