Jag älskar verkligen mina intensiva helger. Att från fredagkvällen när jobbet slutar kl 19.00 ständigt va med mina vänner och familj. Det absolut bästa är att de avlöser varandra på ett underbart sätt. Familjemiddag varvas med hel-kaos(iga) utgångar, tacomiddag och tv-mys, loppis besök och möbel-span, lek med ungar, bakismat och skitsnack. 

Men efter allt det där, efter allt det sociala så kommer alltid mina bakslag. Jag är inte en av dom som alltid vill ha mer, aldrig vill va själv och ständigt vill omge mig med folk.
Nej, jag tillhör den där andra skalan med människor, vi som älskar att vara själva, som inte vet nått bättre än att lägga bort Iphonen, att inte bli störd när man bara vill ligga hemma med låst dörr och bara vara själv.

Jag älskar att gå runt osminkad med trasiga thights, min fula (sjukt sköna) stickade tröja och raggsockor med en knut på huvudet. 
Donna tycker iof att jag är sjukt tråkig just nu så hon pockar på lite uppmärksamhet för tillfället, men hon är den enda som får göra exakt det...

Good kväll!



"-..just tell me why I should give a shit?"