Jag undrar en sak, bara rent ut i luften sådär... 

Jag har många gånger tänkt att jag ska stänga igen bloggen, ibland hatar jag att ständigt uppdatera min bekantskap om vad jag gör, när jag gör det, vart jag gör det och med vem jag gör det. Men så ibland, då tränger sig lusten att skriva på. Inte en sån där "jag skriver bara för min egen skull - lust" utan en "är det bara jag som känner såhär - lust".
Jag 

vill alltså dela med mig (av vissa saker).
Jag tycker nog att det är lite löjligt att påstå att man; bloggar bara för sin egen skull. Då skulle jag hellre skriva en dagbok.

Nu till min fundering; Jag har en ganska bra aning om (ungefär) vilka som läser / följer bloggen. Jag kan vissa gånger känna att jag tar för stor hänsyn till vad dessa människor läser när de klickar upp min sida.
Borde jag känna så?
Jag undanhåller vissa äventyr, personer och aktiviteter då jag vet att detta inte alltid faller folk i smaken. Det som nu gjort att jag börjat fundera; att detta inte är ett vanligt beteende från min sida. Jag brukar tuta och köra, de som vill hoppa på, varsegod. Ni andra kunde jag inte bry mig mindre om.
Men varför håller jag tillbaka orden som beskriver mig, min dag och mina tankar, personer i min närhet och allmänna saker som betyder mycket, respektive det som inte betyder nått?  

Missförstå mig inte, jag är inte orolig för vad folk ska tycka, det är inte därför jag undviker vissa ämnen, jag väljer mer att bespara omvärlden en hel del för att undvika att såra folk.
Så har det länge vart med bloggen, men tydligt är att jag nu börjat applicera mitt beteende i det verkliga livet också.

Har jag gått och blivit empatisk inför andra människors känslomässiga tillstånd, är jag så avundsjuk på de som kan känna att jag till slut börjat värna om deras känslor?
Eller har det helt enkelt gått så långt att jag skiter i att dela med mig, vissa är ju helt enkelt bara för dumma för att förstå?




"-..If I had a heart that could be broken.."