Jag tycker alla människor tjatar hej vilt om inspiration till olika saker. Till att bloggar, till att måla, till att prata och att skapa. Men min inspiration är det absolut inget fel på. Det som däremot är mitt stora problem är att jag hatar att göra någonting halvdant. Kan jag inte göra det bra, så vill jag inte göra det alls. Kan också vara därför jag hatar, verkligen absolut avskyr när jag inte vet hur man göra saker som jag blir tvingad till att prova. Jag vill alltid göra rätt från början. Inget ' gör om, gör rätt', utan snarare 'gör rätt, eller skit samma'.

Detta är för min väldigt jobbigt i många lägen. Så fort jag får för mycket att tänka på, dvs mer än jag kan hantera på samma gång så brister jag i något, blir sur och skiter i det hela totalt. Jag vill göra allt på mitt sätt och jag vill att det ska bli riktigt bra.
När jag pratade om det med mamma härom kvällen tyckte hon att: "du kan väl ta hjälp av andra så att allt hinns med, deligera ut saker att göra till alla så löser det sig lättare."
Då kom jag att tänka på, att jag faktiskt väldigt sällan tar hjälp. Mitt kontrollbehov har verkligen bara blivit värre med åren. Jag vill inte ha hjälp. Jag vill klara allt själv och jag vill framför allt ha kontroll på vad som är gjort och om det blev på bästa sätt eller måste ändras om.

Herregud vad jag märker av den här lasten just nu. När jag har mycket att fixa och inget "får" gå fel. Eller "last" känns fel att kalla det, oftast är det ju en bra egenskap. Men inte när man tar åt sig av den stress som medföljer när man anstränger sig så hårt för att få felfria resultat.

Jag kommer på nyårlöften hela tiden, men kanske ska ett vara att´; bli bättre på att ta hjälp." Med allt! Jag gillar ju förfan inte ens att ta hjälp med känslor och jag känner aldrig att jag behöver prata om någonting. Till och med det är jag mest bekväm med att kontrollera helt själv. Det hjälper mig liksom inte att prata ut om vissa saker och då håller jag det hellre för mig själv. Där jag har som bäst kontroll över det. Inuti!



Hela det här inlägget började med att jag skulle förklara varför min blogg har blivit åtsidosatt och känns väldigt tråkig för tillfället. Blev istället något svammel som jag antar att varannan läsare skrollat förbi och det är helt i sin ordning. Det är bara min "nu-skriver-jag-av-mig-sida" som kommer fram ibland.