En lång söndag har snart nått sitt slut. Jag ligger åter i min varma säng och njuter av många härliga känslor och försöker trycka undan all negativ energi som tycks hänga i luften. Ändå kan jag inte rå för att jag lätt dras med i en karusell av hemligheter och pågående svek.

Varför stör jag mig så mycket på osäkra människor vars högsta önskan är att få uppmärksamhet och bekräftelse? Alla har vi nog mer än en gång lagt oss till med nått extra för att få stå i centrum.
Men att måla upp ett mönster med byggstenar bestående av dålig självkänsla och egoism tycker jag blir till en patetisk smörja som ingen till slut orkar ta hänsyn till.

Det man tror att man vet är ofta bara en tredjedel av sanningen och ändå finns det så mycket jag vet som skulle kunna rasera din värld!