Jag ligger fortfarande och drar mig i sängen. Ibland vaknar jag stressad och vill hinna med så mycket som möjligt innan jobbet drar igång på sen förmiddag (eller som idag, vid lunch). Andra dagar vaknar jag och känner såhär, jag känner för att ligga kvar i sängen och filosofera. Inte titta på tv, inte läsa och inte lyssna på musik. Bara stirra i taket och njuta av att det bara är jag, jag gör som jag vill, när jag vill och OM jag vill. Jag älskar det!

Jag har så många rutiner som jag följer, mönster jag skapat för att slippa tänka "outside the box". Jag kör på för att jag trivs, men funderar alltid om jag gör det bästa av den situation som de kallar: livet.
Är det såhär jag vill leva? Vad missar jag när jag tittar bort? Och vad kommer jag ångra att aldrig gjorde?

Det positiva (och negativa) svaret är; att det bara är jag som vet svaren. Om ens jag...
Jag saknar att träna, jag saknar att cykla, jag saknar att hålla på med hästar, åka på spontana utflykter, jag saknar att vilja "dejta", jag saknar att gå ner på stan och fika, jag vill utbilda mig, jag vill ha ett extrajobb, spela fotboll, spara pengar, resa.
Det är rimliga saker som alla finns inom räckhåll, men för att nå dom måste jag bryta mina mönster, vågar jag göra det? Eller är jag så rädd att misslyckas att jag hellre låter bli? 

En diskussion med en väldigt nära vän ledde fram till alla dessa frågetecken i mitt huvud. Diskussionen handlade om någon annan, men trots det snurrade tankarna om mig och mitt eget liv igång. Mitt kontrollbehov tvingar mig att ha koll på saker runt om. Saker jag gör, har gjort och vill göra. Men vilket behov styr mig för att nå de saker jag vet att jag vill? Finns det ett behov jag saknar? 
Kommer någon annan skapa mitt tillfälle att lyckas?



"-..life is what happens while you make other plans..."