År 2013 - en bergodalbana

Om några timmar är år 2013 över. När vi för exakt ( på klockslaget) ett år sen började förbreda och fira in det nya året var hela jag ett stort nedbrytet kaos. Jag minns att jag satt framför Malin och grät, bad om att slippa kvällen och ville egentligen bara glömma, gömma och gräva ner mig. Till slut blev jag (som vanligt) övertalad att komma på bättre tankar och kvällen gick i festens tecken, som så många andra nyår innan det. (Vi hade jättekul!)
 
De bättre tankarna kickade in först några dagar senare, 2013... 13 är mitt tur nummer. Är det nu det händer? Det bästa året någonsin?
 
Under året som kom slog verkligheten till mig som en käftsmäll många gånger. Allt som var bra blev plötsligt dåligt, allt det dåliga blev plötsligt bra, upp och ner, ner och upp. Bergodalbana!
 
Min syster fick en underbar liten dotter i början på året. Vi välkomnade alla Frida Hansson till världen, en av de absolut sötaste bebisarna jag sett. Det var i slutet på januari.
 
I början på mars fick vi dåliga besked om min allra bästa vän på fyra ben, lilla Donna. Hon hade fått akut njursvikt och efter ett två veckor långt försök med specialfoder och diverse pulver och diet trick, visade hon tydligt vad hon ville när hon för första gången någonsin hoppade ur min varma säng där hon alltid lång tätt tryckt intill och la sig som en ihop-rullad liten boll längst bort på det kalla vardagsrumsgolvet. Hon ville bort. Dagen efter åkte vi till veterinären och på vägen hem var fårskinnet i bagageluckan tomt. Donna var i himlen. Det gjorde så ont, så ont som det aldrig har gjort förr och det gör fortfarande ont. Konstigt nog!
 
I slutet på april efter en lite för blöt utekväll vaknade jag upp hos min bästa killkompis och insåg att det plötsligt var ganska skönt att inte vara ensam. Vi började hänga mer och mer, jag gillade det och framför allt gillade jag honom. Efter några månaders dejtande nådde vi en lite seriösare nivå. Precis när den nivån var uppnådd insåg vi båda att kärleken hade spelat oss ett spratt. Vi var med varandra för att inte vara ensamma, inte för att vi var vi.
Jag saknar honom, men bara som min bästa kompis. Vårat lilla äventyr satte nämligen stopp för vår vänskap och är det någonting 2013 har lärt mig så är det att uppskatta vännerna som finns kvar.
 
Sommaren 2013 var rolig. Jag har aldrig varit så mycket ledig som då. Fyra hela veckor plus lite olika strö-dagar här och där. Vi åkte en vecka till Turkiet, vi campade, åkte till Göteborg och Uddevalla, satt på uteserveringar och snackade skit, lyssnade på turbadurer och jag badade för första gången på många år i svenskt vatten.
 
I början av september tappade jag min mest älskade ägodel, Iphonny på ett ställe jag aldrig skulle återvända till. Den försvann med bilder på mina nyfödda syster-ungar, Donna bilder, kompis bilder, roliga minnen, många telefon nummer, kalender planering m.m. Jag är inte en teknik intresserad person så det där med Icloud och backup spara har jag aldrig tagit åt mig av. Lite har jag sparat men långt ifrån allt. Ännu ett sammanbrott var ett faktum!
 
Största delen av september månad gick åt till en ålder kris. Jag har aldrig haft någon förut men plötsligt kommer 25 år och kickar skiten ur mig rent mentalt. Jag skulle fylla år och ville egentligen bara lägga mig under täcket och gråta. Som tur är har jag världens finaste vänner som tog med mig på en surprise kväll lördagen 21:a september, då jag fyllde mina 25 år. Det blev tapas med mina bästisar Dani och Kicken på Indigo, ögonbindel och hemlig skjuss och plötsligt stod jag i mitt vardagsrum på Emausgatan och blev avsliten bindeln för att mötas av alla mina favorit människor som sjöng "ja må hon leva!" högre än någonsin förut. Love it!
 
I mitten på oktober var det dags att packa 10 flyttkartonger, 4 svarta sopsäckar och ett ton möbler. Jag sa hejdå till en sjukt bra era på Emausgatan i min första alldeles egna lägenhet och fyllde flyttbilen som stannade för avlastning på Växthusvägen. Min Lägenhet där jag bor nu. Den är så speciell, så 50- tal, så nyrustad, egen uteplats, källare och egen ingång. SÅ jag! Älskar den.
 
Vi var ett gäng väldigt goda vänner som drog iväg till Sälen i mitten på november. Kan ha varit den bästa trippen jag någonsin varit på. Vi hade så roligt, vi var vuxna som blev barn igen. Det var en så perfekt weekend att tomheten hemma var ett faktum efteråt.
 
Strax därefter ägde min inflyttningsfest rum, och gissa vilken fest det blev. Gamla och nya vänner, alla med ett enastående partyhumör och därav en förbannat god stämning gjorde att krogen uteslöts och vi blev kvar här hela kvällen. En spontan hemma fest mitt i alla hysteriska krogen besöks-helger var precis vad alla ville ha och så blev det.  
 
Nu helgen innan jul drog jag och Kicki på en spontan visit till Örebro. Hotell, utekväll, shopping, och frukostbuffé. Sånt där behöver man komma iväg på ibland. Det var underbart!
 
Där har ni några av de bästa och sämsta händelserna 2013. Jag hoppas verkligen på att 2014 blir ett lika händelsefullt år men utan allt det dåliga. Jag vill bli mer stabil och börja göra sånt jag saknar. Jag ska fundera ut några riktigt bra nyårslöften och återkomma med dom. Eller kanske nyårsönskningar. Vad önskar jag mig 2014?
 
Till slut ska jag berätta att jag proppat mig själv full med alvedon, duschat och ätit strepsils hela dagen. Jag mår inte bättre men jag försöker. Nu ska jag slänga av mig morgonrocken, dra tången genom håret och sätta på mig något anständigt. Jag ska nämligen hem till Kicki å Andreas, mina fina vänner. Milton och Benjamin kommer också att vara hemma plus Miltons pappa Martin. Det blir mat, spel och allmänt häng så länge jag orkar. Känns som ett perfekt nyår just nu måste jag säga. Gott nytt år!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback