Emma å jag gick fredags-outfit-letar-runda på stan under kvällen. Vi hitta lite spännande trasor att dra på oss inför fest. Rundan avslutades storstilat på subway med sällskap av bröderna Shala.
Fullstor chicken-teriyaki, som fan!

Robin är ute och gör stan (och sjukhuset) allmänt osäkert. Själv sitter jag hemma och väntar på besök av nån John som sägs söva folk (blund?). Blir nog Lauren Conrad som sänker mig ikväll, the hills nästa alltså.
Nästa jobb-pass är bara timmar bort, någon måste ju försörja familjen..


Min bästa bortglömda låt spelas flitigt, till ett stadie av besatthet.

"..-If someone said three years from now you'd be long gone
I'd stand up and punch them out cause they're all wrong
I know better cause you said forever
and ever, Who knew?"

Efter en lång dag med både restaurang-jobb och tvätten-jobb längtade jag å Emma till en skön halvtimme i solariumet. Tråkigt nog insåg jag att kortet låg kvar hemma i Robins plånbok. När klockan slagit 20.00, vilket innebär; avslutad jobbdag åkte vi ändå till solstudion. Där försökte vi hitta någon att smita in med, rycka så hårt det gick i den låsta dörren och även dra ett annat kort i kortdragaren, men utan framgång. Blek och jävlig sitter jag ensam å glor på desperate. Det ända bra med tisdagar.


"...- Hey, I made it.."

Dani och jag har spenderat eftermiddagen på stan och hälla. I jakt på t-shirt, leggings, smycken och linnen. Slutresultatet blev en skjorta för mig (det ända jag inte leta efter) och en del att tänka på för Dani. Drog vidare mot casa på hälla, underbar affär. Blev ljusstakar, ljuslykta och en tavla och en del att tänka på för Dani.

Hemma blev det stor-kok al a mexicosoppa. Med middagsbesök av lilja njöt vi av gammal skolmat.
Trodde aldrig jag skulle längta tillbaka till den mat jag valde att aldrig äta. Mexicosoppa. Fiskpannetter. piroger. Tjock-pannkaka. makaronilåda. längtar också tillbaka till; att tjuvröka, göra skolarbeten, gidde-skolan, skåp nr 15, delicatobollar från caféet, raster, att ingå i en klass, att sova på fysiklektioner, fritidsgården, personer jag saknar. Hur kan jag längta tillbaka till allt jag en gång hatat?



..-"There were things we'd never do again
but then they'd always seemed right"

Filip och Fredrik på tv. Kollektivet samlat. Vi har nyss lanserat vår nya blogg som vi har som gemensamt skötebarn. Varning utfärdas; att dock ta det mesta som skrivs med en nypa salt.
besök: www.violstigenskollektiv.blogg.se

Lilja: Kicken, du kan inte ens stava till "ALLMÄNBILDAD"
Kicken: Kan inte JAG??? A N........ åhhh neeeeej!"

I fredags flydde vi (idol-älskande) tjejer hem till kicken för en riktig tjejkväll. BK, chips å dipp, massage å hårfärgning.. I'm loving it!
Grabbarna okuperade lägenheten på violstigen, det var livat här (och även utanför, när lilja mata fåglarna med buffé) men dom underbara pojkarna städade, inte ett spår efter 15 grabbar och 200 öl burkar. bra gjort!
Idag var det dags igen. Något som började som en mysig film kväll brakade lös i en förfest. Inte för min del dock. Försöker friskna till efter sjukdom och jobb står på schemat inför morgondagen.
Imorgon kickar vi i kollektivet i gång en blogg där evig kaos kommer råda, blir nog ändå värt att läsa. Många sjuka hjärnor och roliga själar i denna folksamling. imorn blire liverpool-tv och bloggande för oss med andra ord.
En jobb sväng, ett IKEA besök och hemmagjord mexico soppa. Söndagen låter helt ok!



"..-all we know is this"

Efter några dö-timmar nån dag ja inte minns namnet på, insåg jag att LC:s liv är ett bra tidsfördriv för oss andra människor. (just nu går de maraton på mtv me start 19.00)
Promenad med syrran efter jobbet. En skön eftermiddag som jag tänkte avsluta med havregrynsgröt framför the hills.


"...- du kommer aldrig först, om du går i nån annans fotspår"

Av diverse anledningar har jag hållt ofrivilligt avstånd till jessicasyesterday under några dagar. Robin blockar datorn med fotollsspel, blogg.se:s startssida tar sig 15 lååånga minuter innan den visas sig vara färdig och förkylningen däckar mig på kvällarna. Så uppehållet tar jag inte på mig hela skulden för.

Kicken myser i soffan till Greys och jag roar mig framför datan. Robin har lämnat oss för vuxenbestyr såsom plugg och liknande sysslor.
Förkylningen börjar gå mot sitt slut, men hostar och snuvar fortfarande till oändlighet. Vart kommer allt snor och slem ifrån? En äcklig men intressant fråga. Kroppen drar omkring på ett virus och huvet hänger inte med. Jag är inget kap direkt, men det känns oväsentliga.

ICA reklamen (och greys) på tv, naturgodis på bordet, hunden som gossedjur. Jag tackar för mig och sticker in mitt wildcard Kicken; - " Man kan inte börja en diet med choklad-japp, Jessie. Det här har redan gått för långt. 10 kilo senare undrar jag fortfarande, vart är chipshyllan?"


"...-as we go on, we remember all the times we had together
and as our lives change, we will still be friends forever"

Vaknade nu! Ensam i sängen, efter att ha gjort en insats att släpa in soffmonstret (där han däckat under nån film) å lagt honom tillrätta i sängen kunde jag inte somna om. Största orsaken? HOSTA! Har hållt Robin å hunden vakna nu i ca 20 min. Så till slut grabba jag täcket och insåg att det är min tur att bli soffmonster.
I brist på halstabletter sitter jag nu och tuggar tuggummi (valet stod mellan tuggummi och jordnötter,) själv i vardagsrummet med vänner på tv:n. Dags att göra ett nytt försök med huvet på kudden....


" ...-I think you only live to see the lights uptown"

Lilja har återuppstått bland oss vanliga människor hemma i Sverige. En blek alkis lämnade oss och vi fick tillbaka en solbränd bartender. Vilket kap!
Detta firas med öl, fifa och Alias. Fifa är ingen varken jag eller kicken får vara med på. Så vi passade på att fixa romantisk middag i köksdelen av huset. Tända ljus med thaimat och italienskt på bordet. Underbart!

Igår vare Idol och rappakalja med Dani som värdinna. Rappakalja är the shit. Synd att jag inte tog hem segern, och nej jag gillar inte att bob vann, för nöjd!

Skänker en tröstande tanke till dani som fick en släng av magsjuka under förmiddan och fick ställa in kvällens äventyr.

Förkylningen är tillbaka för att stanna. Finns inget sätt att bli av med den, letar istället sätt att leva med en icke andnings-vänlig näsa och smärtande hals. Jag har gjort det förr!

-trevlig lördag!

Jenny har liljor (som gjordes igår), djävul och texter
Robin har olika drakar (och bygger idag på sin tatuering på underarmen, upp till axeln)
Christine har ett C
Dani har text, trible-sol, lotus blommor
Frida har text

När ska jag våga? Och framförallt, när ska jag hitta nått jag kan leva med resten av livet? eller tröttnar jag för fort för att ens stå ut med en tatuering? Om jag verkligen ville göra en hade jag nog redan gjort den?
Jag förblir nog omärkt...


"..when I step into that zone, no one can reach me"

Sverige var bra, bortsett från Zlatan, den överskattade Zlatan. Men varför nu? nu är det ju försent. Ska inte ett landslag kunna prestera under press? Jo, alla utom Sverige. Vi nöjer oss med att vara lagom och lagom leder ingen till VM.

Kollade matchen hos anna på landet. Jag = avundsjuk ! Världens finaste lilla hus, med lantlukten precis utanför dörren, grisarna runt hörnet och allt bara 10 min från city. Jag vill OCKSÅ!

När ja kom hem bjöd Robin upp till film. Blev "Linje 1 2 3 kapad" eller som matte trodde "huset 1 2 3 brinner"... Hur blev det så fel, matte?  Om det blev sagt en söndag klockan 14.00 förstår vi alla varför. ( till er som inte: det är då mattes bakfylla sätter in sin stöt på allvar, resulterar ofta i fosterställning i våran säng och högljutt klagande från sovrummet)

Måndag innebär jobb. Avsluta arbetspasset tidigt. Hem till mamma, promenad. Hem, Pasta med skink, ost och champinjon sås? Låter bra tycker jag. En bra film eller Hollywood fruar? Definitivt en bra film. Tur att man har tanka-fett-robin som grejar vilken film önskelistan än innehåller.


".. my life is not your movie so stop looking"

Veckan som började med katastrof avslutades ändå storstilat på bmb igår och med filmmaraton idag, en skön LEDIG helg!
Min katastrofala måndag som kickade igång veckan och följande onsdagen då helvetet bröt löst tog några dagar att återhämta sig från.
På måndagen gick jag ut med soporna, inga problem tänkte jag. Men så fel jag hade. På onsdagen vaknar jag upp med en plötslig och total flashback då jag inser att i en av soppåsarna låg en liten "krogen-väska", mitt smink och framförallt K A M E R A N! Panik! Sprang ut och försökte rota i soporna men förstår efter några minuter att jag inte når soppåsarna från det lilla fyrkantiga hålet. Kastar mig i bilen och styr mot jobbet där jag greppar vår stora nyckel som öppnar hela sopskåpen. Letar och rotar dom följande 10 minuterna. Inget återfunnet. Börjar grina och sätter mig bakom ratten för andra gången. Då hör jag ett välkänt "piiiip piiiiip piiiiiip" sådär som det låter när sopbilen backar upp för att tömma diverse skit från sopskåp å rum. Stackars sopgubben ser mig, en blond söndergråten 20 åring närma sig. Och jag beskyller honom inte för den rädda uppsynen han påvisa. När jag sedan storgråtandes får fram något om "kastat..... smink....kamera.....vit....vingåkerpåse....hitta....ring iså fall" Varpå den underbara sopräddaren avbryter pågående soptömningen och åker mot de aktuella skåpen.. Vi hjälps åt att leta igenom tre sopskåp. I det fjärde och sista skåpet har jag redan gett upp och står sur och ledsen vid sidan om då jag plötsligt hör honom kläcka "HÄR är en vingåkerpåse...!" Varpå jag sliter åt mig påsen och drar 5 sekunder senare upp min lilla svarta väska med allt innehåll i fint och helt skick. Tack du snälle sopgubbe som räddade min dag. Försökte visa min upskattning genom att kasta mig på honom i nått som tänktes bli en kram men blev nog mer ett strypnings-försök!

Samma eftermiddag går bilen sönder för 4:e gången på ett år och kostnaden landar på ca 4000 riksdaler som jag inte har.
Men som ja förklara för pappa senare, det här är en relativt vanlig dag och medans andra människor i detta läge börjat fundera på nackskott, lever jag vidare i vetenskap om att allt brukar lösa sig i slutändan. Det är bara vägen dit som brukar trassla till sig rejält.

Gårdagen va grym, Lets get lost tonight. Och ja, det blev vi. Kul var det. Men vad annars kan det bli när 15 brudar är i farten?


"...take my hand and we´ll make it I swear"

(bloggen ska uppdateras oftare så de här lååååååååånga inläggen undviks)

Ikväll smäller det. Premiär för (äre 6:e?) säsongen av desperate housewifes, and I miss my desperate-friend.
Ska dra hem till Emma å bänka mig framför tv:n tills det sätter igång. Problemet är att orka röra sig. Robin har proppat i mig sin suveräna och superstarka köttfärssås. Det hettar i munnen och sväller i magen. Men som den lyckliga tjockis jag är, innebär mättnads-känslan ett lugn. Eller så har känslan relaterad till mina aggressions problem som framträder när blodsockret sjunkit nedanför knäskålarna. Nu håller iaf odjuret sig lugn ( jag ) och det är dags att dra. Trevlig helkväll framför tv:n, folket (Glöm inte hells kitchen efter desperate)

Vem fan uppfann cykeln? och vem fan tillät motvinden att existera? Av någon anledning, som jag totalt förträngt, valde jag att cykla till jobbet imorse. Dit gick det utmärkt. Man har ju aldrig medvind, så ja nöjer mig med att det inte blåste överhuvudtaget. Men på väg hem... helvetets motvind. Förutom att pissa i motvinden måste det värsta va att cykla i den. Förbannat dåligt humör pga cyklandes i motvind? JAAA!! USCH!


- " Tro är att vara övertygad om något som aldrig går att bevisa."

Imorn äre fredag å sen kommer helgen. Veckorna går för fort, var ju nyss måndag? Dock medför inte veckslutet något särskillt. Lite jobb och lite hemmagjorda chiliburgare, annars är jag lugnet själv. Dani och Kicken bjöd in till idol-mys imorn. Har även en farmor vars födelsedag inträffar under morgondagen, den 2 oktober. Efter jobbet blire därför en sväng förbi bronsdolksgatan för smörgås-tårta (pappas egna, kanske den allra godaste) och fika.
Så gott folk, hälsa taxi chaufförerna, bmb och nattpersonalen på saffets att jag ej dyker upp och förpestar/ förgyller deras tillvaro denna helg.

-"Baby it´s okay, someday..."